Ljungen är ett gammalt namn på det område som i dag i princip kallas för ”Näset” och som sträcker sig från Skanör och Falsterbo till östra delen av Höllvikens tätort. Här frodades förr i tiden en tät skog som dock alltmer skövlades av de köpmän som under några århundraden fram till 1500-talet bedrev handel med sill och andra varor längst ut på näset. Skogen användes som virke och bränsle och när befolkningen till slut, i brist på annat, även gav sig på ljungen och porsen och själva torvtäcket för att använda som bränsle så tog sanden snart överhanden.

Genom åren gjordes sedan åtskilliga försök att plantera skog och på annat sätt hindra sandflykten men inte förrän 1845 påbörjades planteringen av de träd som lyckades bilda grunden till en ny skog på Ljungen. Den som tog initiativet till detta var ägaren till Börringe kloster, greve Corfitz Beck-Friis. Han ägde stora markarealer på Ljungen och dessa började han plantera med tall, gran och björk. Men det är en annan man som i än högre grad har ansetts som skapare av Ljungskogen, nämligen Carl Jakob Collin som 1871 blev kyrkoherde i Rängs och Stora Hammars församling. Stora områden av Ljungen hörde till domkyrkan och församlingskyrkorna och Collin såg som sin livsuppgift att omvandla dessa karga marker till grönskande skog.

För egna medel köpte han tallfrön och plantor som han sedan satte med hjälp av barn och gamla. Både greve Beck-Friis och Collin fick dock kämpa länge mot folket på orten som ryckte upp plantorna och nöp av knoppar och skott eftersom de såg planteringarna som ett hot mot deras uråldriga rätt att använda marken som bete och torvtäkt. Men de båda pionjärerna var envisa och genom utdömande av viten för missdådare och med hjälp av vakter fick till slut plantorna möjlighet att växa till sig. Så var grunden lagd till den skog som nu frodas på näset och där resultatet av Collins planteringar så småningom började kallas för Ljungskogen.

Ortsnamnet Ljunghusen härrör från de hus som började uppföras på Ljungen från 1700-talets slut. Det första ”ljunghuset” uppfördes 1796 och finns ännu kvar norr om vägen mot Falsterbo, ett stycke efter korsningen med Storvägen. Efterhand tillkom alltfler kojor och små hus och många av dess innehavare har sedan gett namn åt vägar i området såsom ”Steffen” och ”Tröls i brunn” likväl som också greve Beck-Friis och kyrkoherde Collin hedrats med att få vägar uppkallade efter sig.

Så småningom började välbeställda stadsbor och gårdsägare på slätten få höra talas om den växande skogen, de sköna baden och det milda klimatet på det så gott som helt av hav omgivna näset. Trafiken till Ljungen blev allt livligare, järnvägen från Malmö togs i bruk 1904 och automobilens ankomst tvingade fram allt bättre vägar. Fler och fler sommarvillor började uppföras när nu detta vackra område blev alltmer tillgängligt och Ljungens äldsta villaområde, det som nu kallas Ljungskogens Strandbad, började ta form. 1896 sålde Börringe kloster ett stort skogsskifte till ett konsortium lett av grosshandlare Johan Kock i Trelleborg. 1904 övertogs området av AB Ljungskogens Strandbad som 1907 även förvärvade ett skogsskifte tillhörigt Skanör.

Så tillkom alltså det område som vi nu bebor, antingen som sommargäster eller åretruntboende.  Grundarna av AB Ljungskogens Strandbad, eller ”Bolaget” som det idag mest kallas, ville behålla vildmarkskaraktären samt också skapa en lugn och trivsam miljö för de boende. För detta ändamål tillskapade man ett antal bestämmelser för att skydda områdets karaktär, bestämmelser som gäller alltjämt.  Från början bara ett sommarparadis men med åren har alltfler åretruntboende också sökt sig hit, alla för att njuta av ett unikt område både vad gäller miljö, klimat och trivsel och vars karaktär vi gemensamt skall försöka behålla så opåverkad som möjligt.